söndag 5 mars 2017

Glasblåsarns barn av Maria Gripe

Författare: Maria Gripe
Antal sidor: 151
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 1964
Mitt betyg: 7/10

Handling: På en vårmarknad i Blekeryd i Småland, någon gång i början av 1800-talet, försvinner glasblåsarns barn Klas och Klara. Somliga visste att det skulle ske, andra bara anade det, men ingen kunde göra någonting åt saken.
Klas och Klara har blivit bortrövade av Härskaren, som gåva till hans maka Härskarinnan, och nu tvingas de leva i det stora gotiska slottet mitt i en mörk, folktom stad.

Mina tankar: Detta är en väldigt annorlunda bok för mig och läsa. Min familj består av hälften amerikaner och andra hälften svenskar. Men av någon anledning läste aldrig jag riktigt sådana här gamla svenska barnböcker när jag var liten. Jag har sett ett antal filmer av Astrid Lindgren och läst en del av hennes böcker, men då oftast i skolan och inte hemma. Något som alla mina andra vänner har gjort under dess barndom. Så att jag skulle läsa något sådant här hemma fanns aldrig riktigt i min värld. Det är inte det att min barndom varit tråkig eller så, för jag läste böcker och fick böcker lästa för mig. Men det var oftast nya böcker eller gamla amerikanska barnhistorier.

Så när denna bok trillade ner i lådan så hade jag inte en aning om vad den handlade om eller vem författaren var. Det var också därför denna bok har stått ett tag på hyllan. Men för inte så länge sedan så hamnade jag i en period där jag inte riktigt ville läsa, så jag tänkte försöka med en lätt bok, vilket blev denna jag testade med. Jag läste ut den väldigt fort och jag kände att läslusten hade kommit tillbaka.

Jag tyckte att denna bok var väldigt fin. Författarens sätt att skriva är helt otroligt. Det är som en konst, en målning som man skulle vilja hänga upp. Alla små målningarna i boken är också enormt söta och passar väldigt bra till själva texten. Även om boken är skriven för barn så känns det inte riktigt som det, jag vet inte om det är för att boken inte är skriven nu under 2000-talet eller om det är för att författaren skrev det på det sättet med mening. Men ibland känns det bra men ibland kunde jag uppleva att det gjorde boken lite platt. För att i en barnbok skulle jag känna att man vill komma karaktärerna nära, vilket man inte riktigt gör i denna bok. För att det känns som att man ser allt uppifrån och inte från samma vinkel som barnen,  för det är ändå barnen boken handlar om.

I övrigt var boken en gullig och söt bok. Även om jag inte tyckte om allt med boken så kommer jag absolut läsa boken för mina barn i framtiden. För att sättet författaren skriver på är något som jag tycker att vi alla kan uppskatta, både nu och i framtiden.


måndag 20 februari 2017

Den otursförföljde Max Crumbly - skolans hjälte av Rachel Renee Russell

Författare: Rachel Renee Russell
Antal sidor: 303
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 2016
Mitt Betyg: 9/10

Handling:  Max Crumbly har precis tagit det första steget in i en ny, läskig värld: South Ridge Middle School!
Det är mycket som är toppen med hans nya skola, men där finns också ett stort problem: Doug Thurston, skolans mobbare, vars nya hobby är att låsa Max i hans skåp.
Om Max bara kunde vara som hjälten i de serier han älskar - eller de som han själv ritar - och på något magiskt sätt rymma från skåpet och besegra Thurston. Problemet är att Max inte direkt har några superkrafter. Hans kusliga och nästan övermänskliga förmåga att känna doften av pizza på flera kvarters avstånd skrämmer tyvärr inga skurkar på flykten... Men Max kommer ändå att göra sitt bästa för att vara den hjälte hans skola behöver!

Mina tankar: Om man tittar på omslaget och hur stor text det är i boken så kan man lätt snabbt tycka att den är för åldrarna 9-12 år. Men jag tycker verkligen inte att den bara är för de åldrarna! Denna bok var riktigt rolig! Jag garvade jätte många gånger, vilket jag inte ofta gör (senaste gången jag verkligen garvade för en bok var när jag läste Sune böckerna). Men denna bok var så rolig och det var helt klart för bokens karaktär: Max Crumbly.

Max hade så otroligt mycket humor! Han hade roliga tankar och idéer som man inte kunde sluta garva för. Hans sätt att ta problemen var så otroligt roliga att få läsa. Att han skriver allt som han tänker och tycker i sin dagbok är något som får boken verkligen till liv. För jag tror verkligen denna bok vilar stort på att den just är skriven som en dagbok. Man får allt direkt från hans hjärna, vilket gör att det känns mer som att det kommer från just honom.

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk i början, men jag ändrade snabbt min åsikt. För att när jag kom in i boken så fick man reda på mer om att han var mobbad och hur han ville se sig själv som en superhjälte och att han senare fick leka hjälte. Det var liksom med humorn och den bakom liggande tanken om mobbning och att vara stark (som en superhjälte), som fick mig att känna att denna bok var inte bara för 9-12 år utan för alla.



onsdag 15 februari 2017

Högt Spel av Leigh Bardugo

Författare: Leigh Bardugo
Antal sidor: 423
Förlag: Gilla böcker  (Tack för boken!)
Utgivningsår: 2015
Mitt betyg: 7/10

Handling: Kaz Brekker, kriminellt underbarn och ledare för ett av Ketterdams farligaste gäng, får i uppdrag att utföra en till synes omöjlig kupp. Det är ett uppdrag han borde tacka nej till, men om han lyckas kommer han bli rikare än han någonsin kunnat drömma om. Och kanske förhindra ett världskrig.
Till sin hjälp har han fem unga människor från Ketterdams slumkvarter: en förlupen rikemansson, en prickskytt med spelproblem, en grisha som hamnat på villovägar, en hämndlysten straffånge och en beryktad spion.
Detta osannolika gäng är kanske de enda som kan rädda världen från förödelse - om de inte tar livet av varandra först.

Mina tankar: Jag tyckte om denna bok, men var mina förhoppningar kanske lite för höga? Något kanske.

Ni kanske att jag absolut älskade Leigh Bardugos andra serie Grisha - triologin. Jag kunde verkligen inte sluta läsa de böckerna. Men denna la jag tyvärr undan ett par gånger medan jag försökte mig igenom den. Förstå mig rätt, jag tyckte boken var bra. Den hade absolut sina ljusa och fina stunder. Stunder då det var så spännande att jag bara inte kunde slita mig ifrån boken. Men tyvärr så var det lite väl många gånger jag la undan boken mitt i ett kapitel (något jag gör ifall jag blir lite uttråkad på boken).

Jag vet att så många älskar just denna serie och inte Grisha - trilogin. Men jag tyckte faktiskt om den andra serien mer. Jag tror egentligen att mina förhoppningar var allt för höga. Jag tycker det är väldigt synd för att författaren sätt att skriva är helt underbart. Hon skriver på ett så spännande och fint sätt att man nästan bara vill läsa hennes böcker för hur hon skriver. Men jag fastnade bara inte i denna bok.

Men som sagt, jag tycker ändå att boken hade väldigt spännande delar. Att då hänga med och läsa karaktärernas olika sida av saken i uppdelade kapitel var riktigt roligt. Att få läsa hur deras resa börjar, att få se hur de utvecklas och få läsa slutet var spännande. Även om vissa delar inte föll mig i smaken så var det inte fel på bokens struktur. Man märkte att boken var väl genomtänkt och kopplingarna var väldigt genomtänkta. Jag kommer absolut läsa nästa del och hoppas på att den kanske faller mig mer i smaken än denna gjorde.


torsdag 29 december 2016

Glassvärdet av Victoria Aveyard

Författare: Victoria Aveyard
Antal sidor: 447
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 2016
Mitt betyg: 10/10

Handling: Mare Barrows blod är rött, färgen hos vanligt folk, men hennes silverförmåga, kraften att styra blixten, har förvandlat henne till ett vapen som kungahuset försöker kontrollera. Härskaren kallar henne en bluff, men när hon flyr från Maven, prinsen - vännen - som bedrog henne, upptäcker Mare något häpnadsväckande: Hon är inte den enda i sitt slag. Jagad av Maven, nu en hämndlysten kung, ger sig Mare ut för att söka upp och rekrytera andra röd-och-silver-krigare till kampen mot hennes förtryckare. Men Mare inser att hon befinner sig på en livsfarlig väg, där hon riskerar att bli just det slags monster hon försöker besegra. Kommer hon krossas under tyngden av de liv som uppropet kostar? Eller har hon härdats för gott av allt svek och förräderi?

Mina tankar: Var jag helt uppslukad av boken? Ja. Kunde jag lägga ifrån mig den när jag väll började läsa? Nej. Skrek jag av frustation flertals gånger under tiden jag läste? Ja.

Alltså denna serie tar mig varje gång genom en berg och dalbana av känslor varje gång jag läser den för första gången. Men det är en sådan upplevelse som gör att man inte kan släppa boken. När man tror att det har blivit så spännande som det bara kan bli så händer något ännu mer spännande. Boken tar sådana vändningar precis som den första boken och jag blir bara mer och mer förälskad i serien.

När jag började läsa denna bok så hade skolan precis börjat och jag blev stressad och hamnade i en period där jag var så stressad att jag inte hade tid eller lust och läsa något. Men nu när jullovet kom så började jag läsa om boken igen och man kan ju säga att det verkligen fick igång känslan för läsning igen.

Historien tar fart på en gång när man läser första sidan. Man börjar där det tog slut i Röd drottning vilket jag tyckte var en bra start på denna bok. Man lämnades på en så spännande punkt i den förra boken att man vill veta precis vad som händer efter där man slutade i förra boken. Jag tycker att Victoria Aveyard har skrivit in förra bokens händelser in i denna bok väldigt bra. Vissa delar kommer jag till exempel inte ihåg men jag kände att man fick förklarat händelserna från förra boken i denna bok väldigt bra. Det kändes som att man kunde läsa denna trots att det var ett tag sedan man läst boken före. Det var väl kanske vissa händelser som hon förklarade bättre än andra, om man ska vara petig, men det var inget som man störde sig jätte mycket på.

Jag älskar verkligen alla karaktärer och spänningen mellan alla får ens hjärta att brista lite ibland. Det känns som att man kommer så nära dem så när det händer något dåligt så känns det verkligen. Mare var som vanligt helt underbar karaktär och i denna bok så slits hon mellan tjejen som andra vill hon ska vara och den som hon håller på och bli. Ibland kände man att hennes hjärta kanske ändå håller på och bli mörk och ibland kände man att man bara ville skaka om henne och säga att hon måste försöka fixa grejer. Ibland kunde jag känna att hon var lite barnslig men då kom jag ofta ihåg att hon faktiskt inte är äldre än mig (17 år). Så hennes reaktioner stämde ändå rätt så bra överens med hennes ålder.

Men som sagt så är detta en av mina favorit serier och jag måste verkligen säga att jag har aldrig läst så spännande böcker än dessa! Man sitter aldrig uttråkad med denna bok/böcker. Jag kan inte vänta till nästa bok kommer ut på svenska och när den väl gör det så kommer jag ha mina vantar på den så fort som möjligt!

 

söndag 18 december 2016

Astrid Lindgren av Agnes-Margrethe Bjorvand och Lisa Aisato

Författare: Agnes-Margrethe Bjorvand
Illustratör: Lisa Aisato
Antal sidor: 106
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 2015
Mitt betyg: 10/10

Handling:  Hon är mamma till Pippi, Ronja, Madicken, Emil, Bröderna Lejonhjärta och många, många andra... Men vem var egentligen Astrid Lindgren? Visste du att hon tyckte om att spela fotboll och att hon drömde om att lära sig åka slalom? Eller att hon gillade att klä ut sig till häxa och skoja med små barn? Visste du att hon skrev en väldigt hemlig bok för polisen och att hon fortsatte klättra i träd även när hon var gammal? I den här boken får du läsa den fantastiska historien om hur Astrid Lindgren från Vimmerby  blev en av världens mest älskade författare.

Mina Tankar: Som många andra barn så har jag under mina barn år fått läsa och höra väldigt mycket om Astrid Lindgren. Jag hade till och med turen att få åka till Astrid Lindgrens värld. Men att få läsa om Pippi och Ronja och alla de andra fantastiska karaktärerna hon har skrivit när man var liten, det gav verkligen fantasin en kick.

Så när denna fina bok trillade ner i lådan så blev jag väldigt snabbt varm inombords. Att få efter flera år sedan sist när jag läste en bok av henne, få en bok som handlade om henne värmde mitt inre lilla barn hjärta. Efter en lång tid i hyllan pågrund av skolarbete så kunde jag till sist läsa den. Det slutade med att jag läste den i ett svep. Den var så otroligt intressant! Att få läsa om hennes liv och titta på de fina bilderna i boken var underbart.

Boken innehöll så många fina citat och en massor med information om hennes liv. Hennes liv var inte alltid lätt utan innehöll en hel del problematik. Hur hon löste och handskades med problemen får en att se upp på henne. Vilken inspirerande och stark kvinna hon var! Tack Astrid! Tack för allt du gjorde för oss! Dina böcker var en del av min barndom jag aldrig kommer glömma.



onsdag 17 augusti 2016

I dina ögon av Sarah Dessen

Författare: Sarah Dessen 
Antal sidor: 445
Förlag: Raben & Sjögren (Tack för boken!!)
Utgivningsår: 2015
Mitt betyg: 8/10

Handling:
Sydneys bror Peyton sitter i fängelse. Föräldrarna gör allt för att hjälpa honom, och Sydney, som alltid har stått i skuggan av sin storebror, blir mer och mer osynlig. Och hon känner skuld. Är det bara hon som tänker på vad Peyton har gjort, att han faktiskt har begått ett brott och förstört en annan människas liv?

När Sydney börjar i en ny skola träffar hon Layla och Mac. De är inte alls som Sydneys gamla vänner från privatskolan, och plötsligt känner hon sig sedd, för första gången på väldigt länge. Hon dras in i deras värld, och slipper de långa, ensamma eftermiddagarna framför teven. Layla och Sydney blir snabbt bästa vänner, och snart utvecklas hennes vänskap med Mac till något helt annat ...

Mina tankar: 
Så när jag började läsa denna bok så hade jag inga förväntningar som jag brukar ha på böcker då jag inte läser Sarah Dessens böcker så ofta. Men när jag började läsa boken så föll jag helt. Alla sidor bara flög förbi och handlingen greppade verkligen tag om mig. 

Att Sydney tyvärr måste vara den som känner skuld är fruktansvärt och jag kunde ändå relatera till hur ungdomar känner i världen. När något händer i säg ens egna familj så blir det väldigt lätt för en ungdom som är stressad och lite osäker att ta skuld för något som en inte själv har gjort. Att man då också blir jämförd med det som hände gör att man själv bara mår sämre och sämre. Som till exempel här med Sydney, hennes bror sitter i fängelse pågrund av att han körde på en kille under tiden han var berusad så blir hon alltid jämförd med hennes bror för att de är syskon eller tillhör samma familj. Jag kan tänka mig att många ungdomar där ute har kanske någon i familjen som inte gjort något bra eller kanske är drogmissbrukare. Att de ständigt blir jämförda med den personen eller personerna måste vara extremt jobbigt, vilket gör att de själva ibland trillar dit med samma sak. Men om man håller tag om att bara för att man tillhör samma familj eller umgänge så är man inte som alla andra.  Att man då tar steget ut och bevisar det, att man möter sina rädslor och jobbar ut dem. Det är något som jag verkligen kände att boken relaterade med världen och ville visa sitt budskap med. 

Med det starka budskapet så skrev Sarah och en hel del starka karaktärer som fick vara med i denna bok. Vilket gjorde boken helt fantastisk, det var verkligen heja alla starka karaktärer!! Men man finner även styrka i dessa som får ens egna tankar att snurra så man själv vill bli starkare och modigare. 

Det ända med denna bok som gjorde att den fick lite minus poäng var att den var lite för mycket förutsägbar. Jag hade hoppats på lite mer att den skulle vara mer invecklad (om ni förstår vad jag menar) och så blev jag lite ledsen att den på flera ställen tappade tempot lite. Men den är definitivt  värd om läsa! :)


fredag 29 juli 2016

Det lånade mörkrets riddare av Dave Rudden

Författare: Dave Rudden
Antal sidor: 271
Förlag: Modernista (Tack för boken!) 
Utgivningsår: 2016
Mitt betyg: 8/10

Handling: 
Denizen Hardwick är föräldralös och hans liv är – nåja – normalt. Visst, i sagorna blir föräldralösa barn räddade från eländet när de upptäcker att de är trollkarlar eller krigare eller förutspådda att bli kungar. Men det här är verkligheten, där föräldralösa barn bara är barn utan föräldrar.
I alla fall var det vad Denizen trodde.
Under en ovanligt mörk natt öppnas grinden till barnhemmet Crosscaper för en bil rytande av kraft. Mannen i bilen hämtar Denizen, med löfte om att presentera honom för en sedan länge försvunnen faster. Men under bil- färden till stan blir de överfallna och häpnadsväckande saker börjar hända: det visar sig att monster kan växa fram ur skuggorna. Och att det finns ett uråldrigt sällskap av riddare som håller dem i schack.
Ett sällskap som Denizen visar sig ha en alldeles speciell koppling till…

Mina tankar:
Jag visste verkligen inget om denna bok när den trillade ner i lådan. Mina första tankar när jag såg omslaget och handlingen var att den troligen inte var något för mig då det kändes som att den skulle vara för 12-15 år. Men jag tog tag i den och började läsa den ändå. Wow vad jag vart överraskad jag blev även om den var för 12-15 år så tyckte jag faktiskt om den. Den var spännande och intressant på ett nytt sett. 

Vanligtvis brukar jag läsa böcker som har alltid har något kärleksdrama (med tanke på att mitt kärleksliv inte är så dramatiskt så behövs den spänningen lite XD). De böcker som faktiskt inte har något kärleksdrama brukar tappa mitt intresse rätt så fort. Men det hände aldrig och då är det en bra bok enligt mig. 

Ja ibland kunde handlingen vackla lite där av de 8 poängen. Ibland kunde jag känna att förklaringarna man fick var väldigt förvirrande. När Dave försökte förklara några händelse förlopp på vissa ställen så förstod man ändå inte riktigt, hur mycket han än försökte förklara det. Men annars så var Denizen helt underbar. Att han höll modet uppe, men man ändå kunde förstå att han var rädd och osäker. Så man förstod lätt att han var 13 år. Det var liksom inte som många andra böcker där de skriver om 12 åringar som super och grejer. Alltså man kunde relatera till när man själv var 13 och lite osäker. 

Absolut en överraskning och jag kommer definitivt läsa nästa bok när den kommer ut!