måndag 18 september 2017

Ivy Pocket av Caleb Krisp

Författare: Caleb Krisp
Antal sidor: 396
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 2015
Mitt betyg: 9/10

Handling: Ivy Pocket är en vandrande katastrof som gång på gång väcker ilska och frustation hos de snobbiga aristokrater hon arbetar för.
Men bilden som vår hjältinna har av sig själv är en helt annan. Ivy är övertygad om att hon är allmänt underbar, fullkomligt charmerande och extremt begåvad...
När Ivy blir kvarlämnad i Paris, ensam och utfattig, har hon ingen aning om hur hon ska ta sig tillbaka till England. Då blandar sig ödet i och Ivy kallas till en döende hertiginnas sjuksäng. Hon får där i uppdrag att leverera ett magnifikt diamanthalsband ( som det möjligen vilar en förbannelse över ) till Matilda Butterfield på hennes tolvårsdag. Från och med det ögonblicket kastas Ivy Pocket in i ett häpnadsväckande äventyr fullt av skurkar, galenskap och missförstånd.

Mina tankar:
Ivy, Ivy, Ivy! Vilken karaktär! Men herregud vilka grejer denna karaktär också hittar på!
Jag har försökt skriva denna recension flera gånger men kommer hela tiden på mig själv med att inte riktigt veta hur jag ska börja för varje gång jag börjar slutar det med en skratt attack! Haha, jösses vad jag har skrattat medan jag läst denna bok! Ivy är en sådan karaktär där man skrattar stundtals för de grejer hon gör, men man sitter också väldigt ofta och pratar högt för hon är påväg och säga något hon inte bör eller gör något hon inte bör göra. Vilket är varför jag verkligen älskar denna bok! Det får på något sätt minnen växa fram av när jag var liten och upptäckte Sune böckerna. För så som jag skrattade åt de böckerna har jag inte gjort på länge förrän denna bok.

Men förutom karaktären är denna bok väldigt intressant och läsa. Jag tycker det är så intressant att författaren valt att denna bok ska utspela sig under 1800-talet och inte under ''modern'' tid. Jag tycker detta är något som är väldigt bra för de som just är i åldern 9-12 år som är bokens läsålder. Jag tyckte att författaren använde sig ibland av ord som är lite ''svårare'' som barn då kan lära sig vad de betyder. Så inte bara läser de en rolig och välskriven bok, utan de kan också lära sig en del av historia.

Vi måste också prata lite om bilderna som finns i boken. De är väldigt gulliga och är väldigt snyggt ritade, men de ger också lite liv till boken på de sättet att man får en bild av hur Ivy ser ut och jag tror det gör det också mer levande för barn att ha ett ansikte till karaktären. Jag tycker bilderna var väldigt fina och roliga då vissa visar de roliga händelserna i kapitlet.

Tycker du om roliga böcker och fina illustrationer då kommer du helt klart tycka om denna bok!


onsdag 30 augusti 2017

Ett veck i tiden av Madeleine L'Engle

Författare: Madeleine L'Engle
Antal sidor: 168
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 1962
Mitt betyg: 4/10

Handling:
Det är en mörk och stormig natt. Tonåriga Meg Murry sitter i sitt rum på vinden, lyssnar på blåsten som river i huset och funderar för sig själv. Hon vantrivs med sin kropp och sitt utseende. I skolan är det mesta jobbigt och krångligt. Och hennes pappa, vetenskapsmannen, har försvunnit efter att ha jobbat med ett mystiskt experiment på uppdrag av regeringen. Men det är inte bara Meg som är vaken den här natten. Mamma och lillebror Charles Wallace är också uppe, för den mystiska tanten Fru Vadå har kommit på besök och slagit sig ner i deras kök - och hon verkar veta en hel del både om vart Megs pappa kan ha tagit vägen, och om hur de ska kunna få tillbaka honom.

Mina tankar:
Som ni kanske ser på betyget så var inte detta riktigt en bok för mig. Den hade absolut sina höjd punkter men i det hela så kände jag inte riktigt att denna föll mig i smaken. Jag vill dock inte påstå ett boken var dålig utan tvärt om egentligen, den hade spänning och äventyr. Men det blev bara lite för mycket av det goda för mig helt enkelt.

Man får som sagt hänga med Meg och Charles på en resa för att hitta sin far vilket blir ett helt äventyr. De går igenom massor med olika konstigheter, tessranden och möter tant djur. Boken är dock rätt så intressant då boken skrevs 1962 och den science fiction som är skriven är helt klart före sin tid.   Jag tycker att det som skrevs i boken är mer något som man skulle se i en ny skriven barn bok idag än från en bok som kom ut 1962.

Men tyvärr tycker jag att den blev allt för rörig. På många ställen hängde jag inte riktigt med eller förstod inte riktigt vad författaren menade. Jag tycker också att det fanns lite oklarheter med Fru Vem, Fru Vadå och Fru Vilken. Jag tycker inte man riktigt fick en bra förklaring på vem de egentligen var eller varför de inte till exempel kunde gå på vissa planeter. Jag tycker också att för en så tunn bok så var den väldigt tungt skriven och det ibland kunde bli lite uttråkande att försöka läsa den.

Men som sagt är detta hur jag tycker om boken, men jag kan dock se varför många tycker om den.


lördag 12 augusti 2017

Timglaset av Gena Showalter

Författare: Gena Showalter
Antal sidor: 444
Förlag: HarperCollinsNordic (Tack för boken!)
Utgivningsår: 2016
Mitt betyg: 9/10

Handling: Slutet på livet är bara början.
Det sägs att historien skrivs av de som överlever. Men jag vet att det inte är sant. Jag heter Tenly Lockwood, och snart kommer jag vara död. Det här är min berättelse.

I den värld där Tenly ''Ten'' Lockwood bor tar livet inte slut när man dör. Tvärtom. Det är då det börjar. I det som kallas eviglivet finns två mäktiga riken som strider om människornas själar, och alla ställs inför ett val: Myriad eller Troika.

Men Ten vägrar välja. Det spelar ingen roll att hennes föräldrar till och med har fått henne inspärrad på mentalsjukhus där hon utsätts för tortyr och misshandel för att övertygas att välja ''rätt'' sida.
Både Troika och Myriad skulle göra vas som helst för att rekrytera Ten och får tillgång till hennes ovanliga förmågor. Snart befinner hon sig på flykt, mitt i en dragkamp på liv och död. Vem kan hon lita på? Och vad händer om hon faller för en kille - och väljer ett annat rike än det han tillhör? Hon måste helt enkelt hålla sig vid liv tillräckligt länge för att fatta rätt beslut.

Mina tankar: Detta var en bok som jag varit väldigt sugen på att läsa sedan den kom ut och till sist fick jag mina vantar på den. Jag blev för en gångskull inte heller besviken på boken då jag hade höga förhoppningar. Jag tycker väldigt mycket om hela konceptet som författaren har skrivit. Att det finns två sidor som man måste välja mellan vid döden och att de båda har olika fördelar och nackdelar. Detta tycker jag är originellt och något som jag inte tycker att man ser så ofta i böcker längre.

Jag tyckte verkligen om karaktärerna som man fick följa. I början trodde man liksom att det skulle vara något slags triangel drama när det plötsligt var en tjej och två killar, men de tyckte jag inte det blev. Den ena är liksom bara en kompis och detta tycker jag också var originellt då många böcker nu för tiden vill ha kärleks draman. Denna bok var liksom inte baserat på att det var ett drama mellan en tjej och två killar utan var mer riktad på Ten och hennes val för att välja rike (såklart var det lite kärlek där men absolut inte lika mycket som de hade kunnat vara).

Jag tyckte denna bok var jätte bra och väldigt intressant då den var lite annorlunda i mina ögon. Men det finns lite som jag hade problem med. Jag upplevde att i mitten av boken så kunde det bli lite långtråkigt och jag upplevde att vissa av grejerna som hände kunde man skrivit lite snabbare och mer komprimerat än hur det var skrivet. Även vissa delar hade jag svårt och förstå då det inte var så bra formulerat/beskrivet. Det är för dessa saker som boken inte får fullpott utan en 9.

tisdag 18 juli 2017

Pappa Pellerins Dotter av Maria Gripe

Författare: Maria Gripe
Antal sidor: 187
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 1963
Mitt betyg: 7/10

Handling: Loella bor ensam i en liten stuga i skogen med sina små tvillingbröder. Hennes mamma är ute och arbetar på sjön i långa perioder och hennes pappa vet hon ingenting om. Det går dock ingen direkt nöd på Loella och bröderna. Hon har tant Adina, som hjälper henne, och hon har Pappa Pellerin. Visserligen är Pappa Pellerin bara en fågelskrämma, men för Loella representerar han något mer - kanske pappan som hon hört att hon liknar, men som hon aldrig sett. När mamman också försvinner tvingas Loella lämna sin trygga värld i skogen, och hamna på ett barnhem i den främmande, skrämmande staden. Samtidigt växer drömmen om pappan starkare och blir allt viktigare för Loella.


Mina tankar: Innan jag läste denna så läste jag glasblåsarnas barn vilket jag blev glatt. överraskad var så fin. Det var precis samma här! Jag hade inte hört något om denna bok heller så jag hade inte riktigt någon förväntning om vad som skulle komma. Men för denna föll jag verkligen!

Varför kan man fråga sig då? Jo för i denna bok hade mer av det fina konstverket, författarens sätt att skriva! Man blev liksom också fast för huvudkaraktären Loella. Som man kan läsa i handlingen så handlar det om Loella som blivit ''lämnad''. På något sätt har författaren Maria skrivit på ett sätt att man verkligen känner för Loella. Man förstår Loella när hon känner sig bortglömd och man förstår hennes fantasier när hon så gärna vill träffa sin pappa. Jag vet själv att när jag längtar efter något eller längtar efter att göra något som börjar man nästan bara drömma om det ständigt. Precis som det sker med Loella och henne pappa.

Detta är en jätte fin barn bok där man får läsa om en tjej som är stark trots att livet ibland inte är så snäll mot henne. Hon visar verkligen att man aldrig ska ge upp och att man alltid ska försöka sitt bästa.


söndag 9 juli 2017

Markus av Trolyrien av Joseph A. Davis

Författare: Joseph A. Davis
Antal sidor: 385
Förlag: Pärlan Förlag
Utgivningsår: 2016
Mitt betyg: 8/10

Handling: När Markus blir kidnappad av den vackra, men egendomliga kvinnan Diomeda ligger han på sjukhus efter en skidolycka. Hon påstår att han är Valariens försvunne prins. I nästa nu befinner han sig i en ny, märklig värld, där kläder växer på träd, gräset är blått och en riktig artig hälsning medför några salivfläckar på tunikan. Valariens kultur är ny och främmande och Markus har ett tungt ansvar som landets motvillige prins och beskyddare. Det är ingen lätt uppgift, särskilt inte med de skräckinjagande monstren som håller på att invadera. Tillsammans med Diomeda ger sig Markus ut på jakt efter den legendariske kung Josuas talismaner, som kanske - om de gamla sagorna stämmer - är deras enda hopp.

Mina tankar:
Vilken härlig bok! Detta var en sådan bok som man kände att man skulle vilja krypa ner under täcket med något gott att tugga på och bara mys läsa. Historien var mysig, karaktärerna var mysiga och hela känslan av boken var bara mysig.

Jag visste inte alls mycket om denna bok innan jag började läsa den men jösses vilken överraskning det var! Jag bara älskade historien och känslan som man fick när man läste denna bok. Liksom vem älskar inte kläder som växer på träd liksom! Det fanns så många saker som var tvärt om från normerna/det som vi anser vara normalt/så som det är. Man säger ju väldigt ofta att pengar inte växer på träd, men kan du tänka dig i Valarien växer det faktiskt kläder på träd! Det är också just detta som gör boken så speciell. Jag har inte läst något som varit likt denna bok och jag gillade verkligen referensen till religion i denna bok (men mer om det vill jag inte spoila).

Som sagt så gillade jag verkligen karaktärerna i denna bok och det var för att de var så bra uttänkta. Jag gillade verkligen hur alla karaktärer skapade ett så fint band mellan varandra. Man undrade liksom inte hur det skulle gå för just en karaktär utan man undrade hur det skulle gå för dem alla. Så för mig så var det briljanta karaktärer.

Det ända problem som jag själv tyckte var att ibland så blev tempot lite för långsamt och vissa delar kanske hade kunnat förklarats lite mindre. Annars så hade jag inga andra problem ;)

Tack så jätte mycket till författaren Joseph A. Davis som ville skicka ett ex till mig! :)

måndag 29 maj 2017

Gränsland av Johan Cederholm

Författare: Johan Cederholm
Antal sidor: 358
Förlag: Type & Tell
Utgivningsår: 2017
Mitt betyg: 7/10

Handling: Viktors kavaj är visserligen blodig, men han hör inte hemma här. Han har ju inte dött. Utanför pendeltågets gallerförsedda fönster sträcker sig Gränslandet, en öken som skiljer döden från livet. I denna främmande värld, långt ifrån tillvaron som börsmäklare, påbörjar han sin resa efter svar.

I sina mardrömmar återser Viktor sitt forna liv, han förflyttas till hembyn och till lägenheten där han fortfarande bor med sin mor. Men betyder inblickarna något mer? Hur kommer skrotsamlande mutanter, en gåtfull klaxon-robot och kvinnan med platinablont hår in i bilden? Och vem är egentligen den mystiska clownen?


Mina tankar: Detta är en väldigt intressant bok, en bok som är väldigt annorlunda från de böcker jag vanligen brukar läsa. Den hade sina spännande delar, ledsamma delar, sjuka delar och galna icke mänskliga delar.

Som ni kanske har förstått så är detta en Science fiction bok. Jag brukar inte läsa Science fiction böcker och brukar ofta tycka att man har svårt att hänga med i svängarna. Jag ska inte ljuga så jag måste säga att jag ibland hade lite svårt att hänga med i svängarna i denna bok. Men den var betydligt bättre förklarat än många andra Science fiction böcker. Jag tyckte att förklaringarna i denna bok var bra på ett sätt att man hela tiden förstod vad som hände och hur saker såg ut. För jag tyckte att hela tiden så hade jag en bild av hur gränslandet såg ut.

Men ibland kunde jag som sagt tycka att jag inte riktigt hängde med. Jag upplevde att boken blev berättad av en berättare, man fick liksom veta vad de alla personerna tänkte och tyckte. Det var just detta som jag upplevde gjorde mig lite förvirrad ibland. Det var några gånger då jag inte hängde med om vem som faktiskt tyckte det de tyckte, eller tänkte det de tänkte.

Jag tyckte annars att boken var bra. Kanske inte helt min typ av bok. Men jag uppskattade hur bra arbetad boken var. Det var en mycket mer tydlig Science fiction bok än mycket andra böcker i samma genre. Den hade en bra historia som både var annorlunda och spännande. Karaktärerna var så bra att man inte ville sluta läsa för att man ville veta hur det skulle gå för dem. Men det bästa med boken var ändå hur annorlunda den var, även om jag inte tyckte detta var min typ av bok så älskade jag hur annorlunda den var. Jag har aldrig läst något liknande, så ett stort pluspoäng för det!

Tack så mycket till författaren att du ville skicka din bok till mig! :)

söndag 5 mars 2017

Glasblåsarns barn av Maria Gripe

Författare: Maria Gripe
Antal sidor: 151
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 1964
Mitt betyg: 7/10

Handling: På en vårmarknad i Blekeryd i Småland, någon gång i början av 1800-talet, försvinner glasblåsarns barn Klas och Klara. Somliga visste att det skulle ske, andra bara anade det, men ingen kunde göra någonting åt saken.
Klas och Klara har blivit bortrövade av Härskaren, som gåva till hans maka Härskarinnan, och nu tvingas de leva i det stora gotiska slottet mitt i en mörk, folktom stad.

Mina tankar: Detta är en väldigt annorlunda bok för mig och läsa. Min familj består av hälften amerikaner och andra hälften svenskar. Men av någon anledning läste aldrig jag riktigt sådana här gamla svenska barnböcker när jag var liten. Jag har sett ett antal filmer av Astrid Lindgren och läst en del av hennes böcker, men då oftast i skolan och inte hemma. Något som alla mina andra vänner har gjort under dess barndom. Så att jag skulle läsa något sådant här hemma fanns aldrig riktigt i min värld. Det är inte det att min barndom varit tråkig eller så, för jag läste böcker och fick böcker lästa för mig. Men det var oftast nya böcker eller gamla amerikanska barnhistorier.

Så när denna bok trillade ner i lådan så hade jag inte en aning om vad den handlade om eller vem författaren var. Det var också därför denna bok har stått ett tag på hyllan. Men för inte så länge sedan så hamnade jag i en period där jag inte riktigt ville läsa, så jag tänkte försöka med en lätt bok, vilket blev denna jag testade med. Jag läste ut den väldigt fort och jag kände att läslusten hade kommit tillbaka.

Jag tyckte att denna bok var väldigt fin. Författarens sätt att skriva är helt otroligt. Det är som en konst, en målning som man skulle vilja hänga upp. Alla små målningarna i boken är också enormt söta och passar väldigt bra till själva texten. Även om boken är skriven för barn så känns det inte riktigt som det, jag vet inte om det är för att boken inte är skriven nu under 2000-talet eller om det är för att författaren skrev det på det sättet med mening. Men ibland känns det bra men ibland kunde jag uppleva att det gjorde boken lite platt. För att i en barnbok skulle jag känna att man vill komma karaktärerna nära, vilket man inte riktigt gör i denna bok. För att det känns som att man ser allt uppifrån och inte från samma vinkel som barnen,  för det är ändå barnen boken handlar om.

I övrigt var boken en gullig och söt bok. Även om jag inte tyckte om allt med boken så kommer jag absolut läsa boken för mina barn i framtiden. För att sättet författaren skriver på är något som jag tycker att vi alla kan uppskatta, både nu och i framtiden.