tisdag 18 juli 2017

Pappa Pellerins Dotter av Maria Gripe

Författare: Maria Gripe
Antal sidor: 187
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 1963
Mitt betyg: 7/10

Handling: Loella bor ensam i en liten stuga i skogen med sina små tvillingbröder. Hennes mamma är ute och arbetar på sjön i långa perioder och hennes pappa vet hon ingenting om. Det går dock ingen direkt nöd på Loella och bröderna. Hon har tant Adina, som hjälper henne, och hon har Pappa Pellerin. Visserligen är Pappa Pellerin bara en fågelskrämma, men för Loella representerar han något mer - kanske pappan som hon hört att hon liknar, men som hon aldrig sett. När mamman också försvinner tvingas Loella lämna sin trygga värld i skogen, och hamna på ett barnhem i den främmande, skrämmande staden. Samtidigt växer drömmen om pappan starkare och blir allt viktigare för Loella.


Mina tankar: Innan jag läste denna så läste jag glasblåsarnas barn vilket jag blev glatt. överraskad var så fin. Det var precis samma här! Jag hade inte hört något om denna bok heller så jag hade inte riktigt någon förväntning om vad som skulle komma. Men för denna föll jag verkligen!

Varför kan man fråga sig då? Jo för i denna bok hade mer av det fina konstverket, författarens sätt att skriva! Man blev liksom också fast för huvudkaraktären Loella. Som man kan läsa i handlingen så handlar det om Loella som blivit ''lämnad''. På något sätt har författaren Maria skrivit på ett sätt att man verkligen känner för Loella. Man förstår Loella när hon känner sig bortglömd och man förstår hennes fantasier när hon så gärna vill träffa sin pappa. Jag vet själv att när jag längtar efter något eller längtar efter att göra något som börjar man nästan bara drömma om det ständigt. Precis som det sker med Loella och henne pappa.

Detta är en jätte fin barn bok där man får läsa om en tjej som är stark trots att livet ibland inte är så snäll mot henne. Hon visar verkligen att man aldrig ska ge upp och att man alltid ska försöka sitt bästa.


söndag 9 juli 2017

Markus av Trolyrien av Joseph A. Davis

Författare: Joseph A. Davis
Antal sidor: 385
Förlag: Pärlan Förlag
Utgivningsår: 2016
Mitt betyg: 8/10

Handling: När Markus blir kidnappad av den vackra, men egendomliga kvinnan Diomeda ligger han på sjukhus efter en skidolycka. Hon påstår att han är Valariens försvunne prins. I nästa nu befinner han sig i en ny, märklig värld, där kläder växer på träd, gräset är blått och en riktig artig hälsning medför några salivfläckar på tunikan. Valariens kultur är ny och främmande och Markus har ett tungt ansvar som landets motvillige prins och beskyddare. Det är ingen lätt uppgift, särskilt inte med de skräckinjagande monstren som håller på att invadera. Tillsammans med Diomeda ger sig Markus ut på jakt efter den legendariske kung Josuas talismaner, som kanske - om de gamla sagorna stämmer - är deras enda hopp.

Mina tankar:
Vilken härlig bok! Detta var en sådan bok som man kände att man skulle vilja krypa ner under täcket med något gott att tugga på och bara mys läsa. Historien var mysig, karaktärerna var mysiga och hela känslan av boken var bara mysig.

Jag visste inte alls mycket om denna bok innan jag började läsa den men jösses vilken överraskning det var! Jag bara älskade historien och känslan som man fick när man läste denna bok. Liksom vem älskar inte kläder som växer på träd liksom! Det fanns så många saker som var tvärt om från normerna/det som vi anser vara normalt/så som det är. Man säger ju väldigt ofta att pengar inte växer på träd, men kan du tänka dig i Valarien växer det faktiskt kläder på träd! Det är också just detta som gör boken så speciell. Jag har inte läst något som varit likt denna bok och jag gillade verkligen referensen till religion i denna bok (men mer om det vill jag inte spoila).

Som sagt så gillade jag verkligen karaktärerna i denna bok och det var för att de var så bra uttänkta. Jag gillade verkligen hur alla karaktärer skapade ett så fint band mellan varandra. Man undrade liksom inte hur det skulle gå för just en karaktär utan man undrade hur det skulle gå för dem alla. Så för mig så var det briljanta karaktärer.

Det ända problem som jag själv tyckte var att ibland så blev tempot lite för långsamt och vissa delar kanske hade kunnat förklarats lite mindre. Annars så hade jag inga andra problem ;)

Tack så jätte mycket till författaren Joseph A. Davis som ville skicka ett ex till mig! :)

måndag 29 maj 2017

Gränsland av Johan Cederholm

Författare: Johan Cederholm
Antal sidor: 358
Förlag: Type & Tell
Utgivningsår: 2017
Mitt betyg: 7/10

Handling: Viktors kavaj är visserligen blodig, men han hör inte hemma här. Han har ju inte dött. Utanför pendeltågets gallerförsedda fönster sträcker sig Gränslandet, en öken som skiljer döden från livet. I denna främmande värld, långt ifrån tillvaron som börsmäklare, påbörjar han sin resa efter svar.

I sina mardrömmar återser Viktor sitt forna liv, han förflyttas till hembyn och till lägenheten där han fortfarande bor med sin mor. Men betyder inblickarna något mer? Hur kommer skrotsamlande mutanter, en gåtfull klaxon-robot och kvinnan med platinablont hår in i bilden? Och vem är egentligen den mystiska clownen?


Mina tankar: Detta är en väldigt intressant bok, en bok som är väldigt annorlunda från de böcker jag vanligen brukar läsa. Den hade sina spännande delar, ledsamma delar, sjuka delar och galna icke mänskliga delar.

Som ni kanske har förstått så är detta en Science fiction bok. Jag brukar inte läsa Science fiction böcker och brukar ofta tycka att man har svårt att hänga med i svängarna. Jag ska inte ljuga så jag måste säga att jag ibland hade lite svårt att hänga med i svängarna i denna bok. Men den var betydligt bättre förklarat än många andra Science fiction böcker. Jag tyckte att förklaringarna i denna bok var bra på ett sätt att man hela tiden förstod vad som hände och hur saker såg ut. För jag tyckte att hela tiden så hade jag en bild av hur gränslandet såg ut.

Men ibland kunde jag som sagt tycka att jag inte riktigt hängde med. Jag upplevde att boken blev berättad av en berättare, man fick liksom veta vad de alla personerna tänkte och tyckte. Det var just detta som jag upplevde gjorde mig lite förvirrad ibland. Det var några gånger då jag inte hängde med om vem som faktiskt tyckte det de tyckte, eller tänkte det de tänkte.

Jag tyckte annars att boken var bra. Kanske inte helt min typ av bok. Men jag uppskattade hur bra arbetad boken var. Det var en mycket mer tydlig Science fiction bok än mycket andra böcker i samma genre. Den hade en bra historia som både var annorlunda och spännande. Karaktärerna var så bra att man inte ville sluta läsa för att man ville veta hur det skulle gå för dem. Men det bästa med boken var ändå hur annorlunda den var, även om jag inte tyckte detta var min typ av bok så älskade jag hur annorlunda den var. Jag har aldrig läst något liknande, så ett stort pluspoäng för det!

Tack så mycket till författaren att du ville skicka din bok till mig! :)

söndag 5 mars 2017

Glasblåsarns barn av Maria Gripe

Författare: Maria Gripe
Antal sidor: 151
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 1964
Mitt betyg: 7/10

Handling: På en vårmarknad i Blekeryd i Småland, någon gång i början av 1800-talet, försvinner glasblåsarns barn Klas och Klara. Somliga visste att det skulle ske, andra bara anade det, men ingen kunde göra någonting åt saken.
Klas och Klara har blivit bortrövade av Härskaren, som gåva till hans maka Härskarinnan, och nu tvingas de leva i det stora gotiska slottet mitt i en mörk, folktom stad.

Mina tankar: Detta är en väldigt annorlunda bok för mig och läsa. Min familj består av hälften amerikaner och andra hälften svenskar. Men av någon anledning läste aldrig jag riktigt sådana här gamla svenska barnböcker när jag var liten. Jag har sett ett antal filmer av Astrid Lindgren och läst en del av hennes böcker, men då oftast i skolan och inte hemma. Något som alla mina andra vänner har gjort under dess barndom. Så att jag skulle läsa något sådant här hemma fanns aldrig riktigt i min värld. Det är inte det att min barndom varit tråkig eller så, för jag läste böcker och fick böcker lästa för mig. Men det var oftast nya böcker eller gamla amerikanska barnhistorier.

Så när denna bok trillade ner i lådan så hade jag inte en aning om vad den handlade om eller vem författaren var. Det var också därför denna bok har stått ett tag på hyllan. Men för inte så länge sedan så hamnade jag i en period där jag inte riktigt ville läsa, så jag tänkte försöka med en lätt bok, vilket blev denna jag testade med. Jag läste ut den väldigt fort och jag kände att läslusten hade kommit tillbaka.

Jag tyckte att denna bok var väldigt fin. Författarens sätt att skriva är helt otroligt. Det är som en konst, en målning som man skulle vilja hänga upp. Alla små målningarna i boken är också enormt söta och passar väldigt bra till själva texten. Även om boken är skriven för barn så känns det inte riktigt som det, jag vet inte om det är för att boken inte är skriven nu under 2000-talet eller om det är för att författaren skrev det på det sättet med mening. Men ibland känns det bra men ibland kunde jag uppleva att det gjorde boken lite platt. För att i en barnbok skulle jag känna att man vill komma karaktärerna nära, vilket man inte riktigt gör i denna bok. För att det känns som att man ser allt uppifrån och inte från samma vinkel som barnen,  för det är ändå barnen boken handlar om.

I övrigt var boken en gullig och söt bok. Även om jag inte tyckte om allt med boken så kommer jag absolut läsa boken för mina barn i framtiden. För att sättet författaren skriver på är något som jag tycker att vi alla kan uppskatta, både nu och i framtiden.


måndag 20 februari 2017

Den otursförföljde Max Crumbly - skolans hjälte av Rachel Renee Russell

Författare: Rachel Renee Russell
Antal sidor: 303
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 2016
Mitt Betyg: 9/10

Handling:  Max Crumbly har precis tagit det första steget in i en ny, läskig värld: South Ridge Middle School!
Det är mycket som är toppen med hans nya skola, men där finns också ett stort problem: Doug Thurston, skolans mobbare, vars nya hobby är att låsa Max i hans skåp.
Om Max bara kunde vara som hjälten i de serier han älskar - eller de som han själv ritar - och på något magiskt sätt rymma från skåpet och besegra Thurston. Problemet är att Max inte direkt har några superkrafter. Hans kusliga och nästan övermänskliga förmåga att känna doften av pizza på flera kvarters avstånd skrämmer tyvärr inga skurkar på flykten... Men Max kommer ändå att göra sitt bästa för att vara den hjälte hans skola behöver!

Mina tankar: Om man tittar på omslaget och hur stor text det är i boken så kan man lätt snabbt tycka att den är för åldrarna 9-12 år. Men jag tycker verkligen inte att den bara är för de åldrarna! Denna bok var riktigt rolig! Jag garvade jätte många gånger, vilket jag inte ofta gör (senaste gången jag verkligen garvade för en bok var när jag läste Sune böckerna). Men denna bok var så rolig och det var helt klart för bokens karaktär: Max Crumbly.

Max hade så otroligt mycket humor! Han hade roliga tankar och idéer som man inte kunde sluta garva för. Hans sätt att ta problemen var så otroligt roliga att få läsa. Att han skriver allt som han tänker och tycker i sin dagbok är något som får boken verkligen till liv. För jag tror verkligen denna bok vilar stort på att den just är skriven som en dagbok. Man får allt direkt från hans hjärna, vilket gör att det känns mer som att det kommer från just honom.

Jag måste erkänna att jag var lite skeptisk i början, men jag ändrade snabbt min åsikt. För att när jag kom in i boken så fick man reda på mer om att han var mobbad och hur han ville se sig själv som en superhjälte och att han senare fick leka hjälte. Det var liksom med humorn och den bakom liggande tanken om mobbning och att vara stark (som en superhjälte), som fick mig att känna att denna bok var inte bara för 9-12 år utan för alla.



onsdag 15 februari 2017

Högt Spel av Leigh Bardugo

Författare: Leigh Bardugo
Antal sidor: 423
Förlag: Gilla böcker  (Tack för boken!)
Utgivningsår: 2015
Mitt betyg: 7/10

Handling: Kaz Brekker, kriminellt underbarn och ledare för ett av Ketterdams farligaste gäng, får i uppdrag att utföra en till synes omöjlig kupp. Det är ett uppdrag han borde tacka nej till, men om han lyckas kommer han bli rikare än han någonsin kunnat drömma om. Och kanske förhindra ett världskrig.
Till sin hjälp har han fem unga människor från Ketterdams slumkvarter: en förlupen rikemansson, en prickskytt med spelproblem, en grisha som hamnat på villovägar, en hämndlysten straffånge och en beryktad spion.
Detta osannolika gäng är kanske de enda som kan rädda världen från förödelse - om de inte tar livet av varandra först.

Mina tankar: Jag tyckte om denna bok, men var mina förhoppningar kanske lite för höga? Något kanske.

Ni kanske att jag absolut älskade Leigh Bardugos andra serie Grisha - triologin. Jag kunde verkligen inte sluta läsa de böckerna. Men denna la jag tyvärr undan ett par gånger medan jag försökte mig igenom den. Förstå mig rätt, jag tyckte boken var bra. Den hade absolut sina ljusa och fina stunder. Stunder då det var så spännande att jag bara inte kunde slita mig ifrån boken. Men tyvärr så var det lite väl många gånger jag la undan boken mitt i ett kapitel (något jag gör ifall jag blir lite uttråkad på boken).

Jag vet att så många älskar just denna serie och inte Grisha - trilogin. Men jag tyckte faktiskt om den andra serien mer. Jag tror egentligen att mina förhoppningar var allt för höga. Jag tycker det är väldigt synd för att författaren sätt att skriva är helt underbart. Hon skriver på ett så spännande och fint sätt att man nästan bara vill läsa hennes böcker för hur hon skriver. Men jag fastnade bara inte i denna bok.

Men som sagt, jag tycker ändå att boken hade väldigt spännande delar. Att då hänga med och läsa karaktärernas olika sida av saken i uppdelade kapitel var riktigt roligt. Att få läsa hur deras resa börjar, att få se hur de utvecklas och få läsa slutet var spännande. Även om vissa delar inte föll mig i smaken så var det inte fel på bokens struktur. Man märkte att boken var väl genomtänkt och kopplingarna var väldigt genomtänkta. Jag kommer absolut läsa nästa del och hoppas på att den kanske faller mig mer i smaken än denna gjorde.


torsdag 29 december 2016

Glassvärdet av Victoria Aveyard

Författare: Victoria Aveyard
Antal sidor: 447
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 2016
Mitt betyg: 10/10

Handling: Mare Barrows blod är rött, färgen hos vanligt folk, men hennes silverförmåga, kraften att styra blixten, har förvandlat henne till ett vapen som kungahuset försöker kontrollera. Härskaren kallar henne en bluff, men när hon flyr från Maven, prinsen - vännen - som bedrog henne, upptäcker Mare något häpnadsväckande: Hon är inte den enda i sitt slag. Jagad av Maven, nu en hämndlysten kung, ger sig Mare ut för att söka upp och rekrytera andra röd-och-silver-krigare till kampen mot hennes förtryckare. Men Mare inser att hon befinner sig på en livsfarlig väg, där hon riskerar att bli just det slags monster hon försöker besegra. Kommer hon krossas under tyngden av de liv som uppropet kostar? Eller har hon härdats för gott av allt svek och förräderi?

Mina tankar: Var jag helt uppslukad av boken? Ja. Kunde jag lägga ifrån mig den när jag väll började läsa? Nej. Skrek jag av frustation flertals gånger under tiden jag läste? Ja.

Alltså denna serie tar mig varje gång genom en berg och dalbana av känslor varje gång jag läser den för första gången. Men det är en sådan upplevelse som gör att man inte kan släppa boken. När man tror att det har blivit så spännande som det bara kan bli så händer något ännu mer spännande. Boken tar sådana vändningar precis som den första boken och jag blir bara mer och mer förälskad i serien.

När jag började läsa denna bok så hade skolan precis börjat och jag blev stressad och hamnade i en period där jag var så stressad att jag inte hade tid eller lust och läsa något. Men nu när jullovet kom så började jag läsa om boken igen och man kan ju säga att det verkligen fick igång känslan för läsning igen.

Historien tar fart på en gång när man läser första sidan. Man börjar där det tog slut i Röd drottning vilket jag tyckte var en bra start på denna bok. Man lämnades på en så spännande punkt i den förra boken att man vill veta precis vad som händer efter där man slutade i förra boken. Jag tycker att Victoria Aveyard har skrivit in förra bokens händelser in i denna bok väldigt bra. Vissa delar kommer jag till exempel inte ihåg men jag kände att man fick förklarat händelserna från förra boken i denna bok väldigt bra. Det kändes som att man kunde läsa denna trots att det var ett tag sedan man läst boken före. Det var väl kanske vissa händelser som hon förklarade bättre än andra, om man ska vara petig, men det var inget som man störde sig jätte mycket på.

Jag älskar verkligen alla karaktärer och spänningen mellan alla får ens hjärta att brista lite ibland. Det känns som att man kommer så nära dem så när det händer något dåligt så känns det verkligen. Mare var som vanligt helt underbar karaktär och i denna bok så slits hon mellan tjejen som andra vill hon ska vara och den som hon håller på och bli. Ibland kände man att hennes hjärta kanske ändå håller på och bli mörk och ibland kände man att man bara ville skaka om henne och säga att hon måste försöka fixa grejer. Ibland kunde jag känna att hon var lite barnslig men då kom jag ofta ihåg att hon faktiskt inte är äldre än mig (17 år). Så hennes reaktioner stämde ändå rätt så bra överens med hennes ålder.

Men som sagt så är detta en av mina favorit serier och jag måste verkligen säga att jag har aldrig läst så spännande böcker än dessa! Man sitter aldrig uttråkad med denna bok/böcker. Jag kan inte vänta till nästa bok kommer ut på svenska och när den väl gör det så kommer jag ha mina vantar på den så fort som möjligt!