Antal sidor: 187
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 1963
Mitt betyg: 7/10
Handling: Loella bor ensam i en liten stuga i skogen med sina små tvillingbröder. Hennes mamma är ute och arbetar på sjön i långa perioder och hennes pappa vet hon ingenting om. Det går dock ingen direkt nöd på Loella och bröderna. Hon har tant Adina, som hjälper henne, och hon har Pappa Pellerin. Visserligen är Pappa Pellerin bara en fågelskrämma, men för Loella representerar han något mer - kanske pappan som hon hört att hon liknar, men som hon aldrig sett. När mamman också försvinner tvingas Loella lämna sin trygga värld i skogen, och hamna på ett barnhem i den främmande, skrämmande staden. Samtidigt växer drömmen om pappan starkare och blir allt viktigare för Loella.
Mina tankar: Innan jag läste denna så läste jag glasblåsarnas barn vilket jag blev glatt. överraskad var så fin. Det var precis samma här! Jag hade inte hört något om denna bok heller så jag hade inte riktigt någon förväntning om vad som skulle komma. Men för denna föll jag verkligen!
Varför kan man fråga sig då? Jo för i denna bok hade mer av det fina konstverket, författarens sätt att skriva! Man blev liksom också fast för huvudkaraktären Loella. Som man kan läsa i handlingen så handlar det om Loella som blivit ''lämnad''. På något sätt har författaren Maria skrivit på ett sätt att man verkligen känner för Loella. Man förstår Loella när hon känner sig bortglömd och man förstår hennes fantasier när hon så gärna vill träffa sin pappa. Jag vet själv att när jag längtar efter något eller längtar efter att göra något som börjar man nästan bara drömma om det ständigt. Precis som det sker med Loella och henne pappa.
Detta är en jätte fin barn bok där man får läsa om en tjej som är stark trots att livet ibland inte är så snäll mot henne. Hon visar verkligen att man aldrig ska ge upp och att man alltid ska försöka sitt bästa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar