Pappa Pellerins Dotter av Maria Gripe

Författare: Maria Gripe
Antal sidor: 187
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 1963
Mitt betyg: 7/10

Handling: Loella bor ensam i en liten stuga i skogen med sina små tvillingbröder. Hennes mamma är ute och arbetar på sjön i långa perioder och hennes pappa vet hon ingenting om. Det går dock ingen direkt nöd på Loella och bröderna. Hon har tant Adina, som hjälper henne, och hon har Pappa Pellerin. Visserligen är Pappa Pellerin bara en fågelskrämma, men för Loella representerar han något mer - kanske pappan som hon hört att hon liknar, men som hon aldrig sett. När mamman också försvinner tvingas Loella lämna sin trygga värld i skogen, och hamna på ett barnhem i den främmande, skrämmande staden. Samtidigt växer drömmen om pappan starkare och blir allt viktigare för Loella.


Mina tankar: Innan jag läste denna så läste jag glasblåsarnas barn vilket jag blev glatt. överraskad var så fin. Det var precis samma här! Jag hade inte hört något om denna bok heller så jag hade inte riktigt någon förväntning om vad som skulle komma. Men för denna föll jag verkligen!

Varför kan man fråga sig då? Jo för i denna bok hade mer av det fina konstverket, författarens sätt att skriva! Man blev liksom också fast för huvudkaraktären Loella. Som man kan läsa i handlingen så handlar det om Loella som blivit ''lämnad''. På något sätt har författaren Maria skrivit på ett sätt att man verkligen känner för Loella. Man förstår Loella när hon känner sig bortglömd och man förstår hennes fantasier när hon så gärna vill träffa sin pappa. Jag vet själv att när jag längtar efter något eller längtar efter att göra något som börjar man nästan bara drömma om det ständigt. Precis som det sker med Loella och henne pappa.

Detta är en jätte fin barn bok där man får läsa om en tjej som är stark trots att livet ibland inte är så snäll mot henne. Hon visar verkligen att man aldrig ska ge upp och att man alltid ska försöka sitt bästa.

Markus av Trolyrien av Joseph A. Davis

Författare: Joseph A. Davis
Antal sidor: 385
Förlag: Pärlan Förlag
Utgivningsår: 2016
Mitt betyg: 8/10

Handling: När Markus blir kidnappad av den vackra, men egendomliga kvinnan Diomeda ligger han på sjukhus efter en skidolycka. Hon påstår att han är Valariens försvunne prins. I nästa nu befinner han sig i en ny, märklig värld, där kläder växer på träd, gräset är blått och en riktig artig hälsning medför några salivfläckar på tunikan. Valariens kultur är ny och främmande och Markus har ett tungt ansvar som landets motvillige prins och beskyddare. Det är ingen lätt uppgift, särskilt inte med de skräckinjagande monstren som håller på att invadera. Tillsammans med Diomeda ger sig Markus ut på jakt efter den legendariske kung Josuas talismaner, som kanske - om de gamla sagorna stämmer - är deras enda hopp.

Mina tankar:
Vilken härlig bok! Detta var en sådan bok som man kände att man skulle vilja krypa ner under täcket med något gott att tugga på och bara mys läsa. Historien var mysig, karaktärerna var mysiga och hela känslan av boken var bara mysig.

Jag visste inte alls mycket om denna bok innan jag började läsa den men jösses vilken överraskning det var! Jag bara älskade historien och känslan som man fick när man läste denna bok. Liksom vem älskar inte kläder som växer på träd liksom! Det fanns så många saker som var tvärt om från normerna/det som vi anser vara normalt/så som det är. Man säger ju väldigt ofta att pengar inte växer på träd, men kan du tänka dig i Valarien växer det faktiskt kläder på träd! Det är också just detta som gör boken så speciell. Jag har inte läst något som varit likt denna bok och jag gillade verkligen referensen till religion i denna bok (men mer om det vill jag inte spoila).

Som sagt så gillade jag verkligen karaktärerna i denna bok och det var för att de var så bra uttänkta. Jag gillade verkligen hur alla karaktärer skapade ett så fint band mellan varandra. Man undrade liksom inte hur det skulle gå för just en karaktär utan man undrade hur det skulle gå för dem alla. Så för mig så var det briljanta karaktärer.

Det ända problem som jag själv tyckte var att ibland så blev tempot lite för långsamt och vissa delar kanske hade kunnat förklarats lite mindre. Annars så hade jag inga andra problem ;)

Tack så jätte mycket till författaren Joseph A. Davis som ville skicka ett ex till mig! :)