söndag 5 mars 2017

Glasblåsarns barn av Maria Gripe

Författare: Maria Gripe
Antal sidor: 151
Förlag: Modernista (Tack för boken!)
Utgivningsår: 1964
Mitt betyg: 7/10

Handling: På en vårmarknad i Blekeryd i Småland, någon gång i början av 1800-talet, försvinner glasblåsarns barn Klas och Klara. Somliga visste att det skulle ske, andra bara anade det, men ingen kunde göra någonting åt saken.
Klas och Klara har blivit bortrövade av Härskaren, som gåva till hans maka Härskarinnan, och nu tvingas de leva i det stora gotiska slottet mitt i en mörk, folktom stad.

Mina tankar: Detta är en väldigt annorlunda bok för mig och läsa. Min familj består av hälften amerikaner och andra hälften svenskar. Men av någon anledning läste aldrig jag riktigt sådana här gamla svenska barnböcker när jag var liten. Jag har sett ett antal filmer av Astrid Lindgren och läst en del av hennes böcker, men då oftast i skolan och inte hemma. Något som alla mina andra vänner har gjort under dess barndom. Så att jag skulle läsa något sådant här hemma fanns aldrig riktigt i min värld. Det är inte det att min barndom varit tråkig eller så, för jag läste böcker och fick böcker lästa för mig. Men det var oftast nya böcker eller gamla amerikanska barnhistorier.

Så när denna bok trillade ner i lådan så hade jag inte en aning om vad den handlade om eller vem författaren var. Det var också därför denna bok har stått ett tag på hyllan. Men för inte så länge sedan så hamnade jag i en period där jag inte riktigt ville läsa, så jag tänkte försöka med en lätt bok, vilket blev denna jag testade med. Jag läste ut den väldigt fort och jag kände att läslusten hade kommit tillbaka.

Jag tyckte att denna bok var väldigt fin. Författarens sätt att skriva är helt otroligt. Det är som en konst, en målning som man skulle vilja hänga upp. Alla små målningarna i boken är också enormt söta och passar väldigt bra till själva texten. Även om boken är skriven för barn så känns det inte riktigt som det, jag vet inte om det är för att boken inte är skriven nu under 2000-talet eller om det är för att författaren skrev det på det sättet med mening. Men ibland känns det bra men ibland kunde jag uppleva att det gjorde boken lite platt. För att i en barnbok skulle jag känna att man vill komma karaktärerna nära, vilket man inte riktigt gör i denna bok. För att det känns som att man ser allt uppifrån och inte från samma vinkel som barnen,  för det är ändå barnen boken handlar om.

I övrigt var boken en gullig och söt bok. Även om jag inte tyckte om allt med boken så kommer jag absolut läsa boken för mina barn i framtiden. För att sättet författaren skriver på är något som jag tycker att vi alla kan uppskatta, både nu och i framtiden.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar