Det lånade mörkrets riddare av Dave Rudden

Författare: Dave Rudden

Antal sidor: 271

Förlag: Modernista (Tack för boken!) 

Utgivningsår: 2016

Mitt betyg: 8/10

Handling: 

Denizen Hardwick är föräldralös och hans liv är – nåja – normalt. Visst, i sagorna blir föräldralösa barn räddade från eländet när de upptäcker att de är trollkarlar eller krigare eller förutspådda att bli kungar. Men det här är verkligheten, där föräldralösa barn bara är barn utan föräldrar.

I alla fall var det vad Denizen trodde.

Under en ovanligt mörk natt öppnas grinden till barnhemmet Crosscaper för en bil rytande av kraft. Mannen i bilen hämtar Denizen, med löfte om att presentera honom för en sedan länge försvunnen faster. Men under bil- färden till stan blir de överfallna och häpnadsväckande saker börjar hända: det visar sig att monster kan växa fram ur skuggorna. Och att det finns ett uråldrigt sällskap av riddare som håller dem i schack.

Ett sällskap som Denizen visar sig ha en alldeles speciell koppling till…

Mina tankar:

Jag visste verkligen inget om denna bok när den trillade ner i lådan. Mina första tankar när jag såg omslaget och handlingen var att den troligen inte var något för mig då det kändes som att den skulle vara för 12-15 år. Men jag tog tag i den och började läsa den ändå. Wow vad jag vart överraskad jag blev även om den var för 12-15 år så tyckte jag faktiskt om den. Den var spännande och intressant på ett nytt sett. 

Vanligtvis brukar jag läsa böcker som har alltid har något kärleksdrama (med tanke på att mitt kärleksliv inte är så dramatiskt så behövs den spänningen lite XD). De böcker som faktiskt inte har något kärleksdrama brukar tappa mitt intresse rätt så fort. Men det hände aldrig och då är det en bra bok enligt mig. 

Ja ibland kunde handlingen vackla lite där av de 8 poängen. Ibland kunde jag känna att förklaringarna man fick var väldigt förvirrande. När Dave försökte förklara några händelse förlopp på vissa ställen så förstod man ändå inte riktigt, hur mycket han än försökte förklara det. Men annars så var Denizen helt underbar. Att han höll modet uppe, men man ändå kunde förstå att han var rädd och osäker. Så man förstod lätt att han var 13 år. Det var liksom inte som många andra böcker där de skriver om 12 åringar som super och grejer. Alltså man kunde relatera till när man själv var 13 och lite osäker. 

Absolut en överraskning och jag kommer definitivt läsa nästa bok när den kommer ut!