Omänniskor av Kristoffer Svensson och Nanna Johansson

Författare: Kristoffer Svensson och Nanna Johansson

Antal Sidor: 339

Förlag: rabén&sjögren (Tack för boken!)

Utgivningsår: 2015

Mitt Betyg: 7/10

Handling: 

När Sigrid av en slump upptäcker att hon har förmågan att förvandlas till ett djur förändras allt. Men hon är inte ensam. Mitt ibland oss finns omänniskorna, de som kan byta skepnad. Enligt sällskapet Svenska filialen, som arbetar för att bevara hemligheten om omänniskorna, finns det 270 000 omänniskor runt om i världen. Sigrid, vars skepnad är lodjur, engageras i sällskapets jakt på omänniskor som använder sina förmågor på fel sätt.

I Skåne har mystiska vildsvinsatttacker ägt rum, och sällskapet misstänker att det rör sig om en omänniska i vildsvinsskepnad. Sigrid dras in i en kamp som kommer att handla om liv och död. Vem är vän? Vem är fiende? Vem är god? Vem är ond? Vem är människa? Vem är djur?

Mina Tankar:

Okej ni vet hur man förväntar sig hur en bok ska vara. Man har byggt upp en tanke om hur berättelsen ska vara ända tills man tror så mycket om boken att man blir besviken. Tyvärr hände just det mig. Det är inte så att boken var dålig på något sätt, nej! Jag skulle faktiskt säga att det är en av de bästa böckerna jag har läst av svenska författare. Men tyvärr så hade jag byggt upp mina förväntningar allt för höga. 

Jag satt hela tiden med hjärtat i halsgropen och kände att jag verkligen inte ville veta som skulle hända härnäst, men ändå så kunde jag inte sluta läsa. Historien är verkligen mörk och det kändes verkligen, det förmedlades verkligen bra med alla mord och grejer som hände i boken. Sedan så kan man säga att man lätt vart frustrerad på en viss person hela tiden för att hen var en idiot (alla ni som läst boken vet vem jag syftar på). 

Men vi måste verkligen ta och prata lite om Sigrid nu. Jag tyckte hela tiden synd om henne. En familj som försöker fungera men innerst inne inte gjorde det, en pojkvän som trycker ner än och ett liv som egentligen inte är som man vill att den ska vara. Ända tills man hittar ett ljust ställe som sedan bara kommer dras bort från än. Jag ville bara gå in i boken och krama henne. Mitt hjärta kände verkligen sorg för denna tjej alltså. Men det som gjorde att hon ändå vart bra i boken var att hon hela tiden försökte sitt bästa och försökte göra saker på ett bra sätt. Hon gav liksom inte riktigt upp. 

Men att sedan veta att det finns massor med andra karaktärer förvirrade mig faktiskt lite. Det fanns Gordon, Ebba, Dianne, Felicia, Marianne, Adrian, Yngve, Ulrika och Viktor alla dessa fick man ta del av vad de tyckte genom att man fick läsa ur deras perspektiv. Vanligtvis tycker jag om att få läsa från lite olika perspektiv men att det var så många perspektiv gjorde mig lite förvirrad om vems perspektiv jag läst från just då. Så om det hade varit lite färre perspektiv att läsa från så hade det verkligen varit lättare att hålla reda på vilket perspektiv man läst just då. 

Men själva historien var bra, den var verkligen mörk men det gjorde ändå att det vart spännande. Tyvärr blev det kanske lite dött i mitten av boken men den kom sedan igång till slutet. Jag kan verkligen säga att så som boken slutade så kan jag verkligen inte vänta tills nästa kommer ut!