Antal sidor: 190
Förlag: Pulpfic förlag
Utgivningsår: 2018
Mitt betyg: 9/10
Handling:
Ida lever efter ledarens ord i en sektliknande gemenskap. En mystisk bilolycka hemsöker hennes mardrömmar. Eller är det ett begravt minne? Övertygelsen kring att hon inte hör hemma hos sällskapet börjar växa och en flykt tycks oundviklig. Samtidigt kämpar Rutger, kommissarien som har fallen med de försvunna personerna på sitt bord, med sitt eget plågade inre. Hans förflutna är snart ikapp. Något eller någon verkar bland befolkningen i det tysta. Vänner kan bli fiender över en natt och alla tycks ha en egen agenda i detta framtida samhälle.
Mina tankar: Författaren har gjort det igen! Sist jag läste Gränslandet så blev jag imponerad på hur väl arbetad boken var och hur annorlunda den var för att vara en sci-fi. Jag har vanligtvis väldigt svårt för den genren och brukar försöka undvika att läsa just sådana böcker. Men som gränslandet så kunde man inte sluta läsa för att man ville veta hur det skulle gå för karaktärerna. Jag blev så insatt att jag kan ha fällt en tår när den älskade katten/roboten, Xerxes gick så tragiskt bort.
Boken var väldigt spännande och mystisk på ett sådär perfekt sätt att man tror man vet vad som händer men ändå inte för att man inte fått alla ledtrådar för att kunna veta för säkerhet vad som komma skall. I början så var jag lite förvirrad om vad som egentligen hände men ju längre in man kom desto bättre förstod man att egentligen visste inte Ida helt heller vad som föregick hela tiden. De små ledtrådarna som fanns försökte man plocka upp och jag trodde jag förstod vad som hände och BAAMMM! Bill har blått blod! Och Ida rymmer och allt är helt fel i den staden!
Jag uppskattade denna bok väldigt mycket och tipsar kompisar om att läsa den då den är så annorlunda. Jag kan inte vänta för att se vad denna författare kommer göra i framtiden, men jag vet för säkerhet att jag vill läsa mer!