Författare: Ann Aguirre
Engelsk titel: Enclave
Antal sidor: 246
Utgivningsår: 2011
Mitt betyg: 10/10
Handling:
New York ligger i ruiner. Större delen av invånarna utplånades för länge sedan av pesten. En del av de överlevande sökte sig ner under jord och här lever de kvar i olika enklaver. Men i tunnlarna utanför deras befästningar lurar fasansfulla varelser i mörkret – missfoster som livnär sig på människokött. Sällan får någon i enklaven uppleva sin tjugoårsdag.
När Spadertvå fyller femton genomgår hon blodsriten som förvandlar henne till jägarinna. Hon paras ihop med Tålig, en jägare i hennes egen ålder som bodde ovan jord när han var liten. Snart upptäcker de att den närmaste enklaven helt har utplånats av missfostren, men de äldste vägrar att tro på dem. I stället förvisas Spadertvå och Tålig från enklaven för all framtid och tvingas söka sig ovan jord.
Nu måste flickan som fötts i mörkret överleva i dagsljuset – vägledd av Tåligs vaga minnen av en stad som nu endast befolkas av några få farliga gäng. Deras enda chans att överleva är att söka sig norrut, till en trakt Tåligs far en gång brukade berätta om, en paradisisk plats där människor kunde leva i fred. Existerar den verkligen? Och kommer i så fall deras mod och jägarskicklighet räcka till för att besegra alla faror på vägen?
Mina tankar:
Jaha vart ska jag börja alltså? Jag börjar helt enkelt ifrån början då Spadertvå fick sitt namn. Hon var bara ett småglin och höll på att växa upp. Hon gick ifrån ett numer barn till en ungdom med ett riktigt namn. Hon vart den jägarinna hon så mycket ville bli. Hon fick sin parter, vilket var den som var bäst i Enklaven men en kille man inte riktigt visste så mycket om, en kille som höll sig borta ifrån alla. Hon vart partner med killen Tålig. Där började dem sin resa. Som hade mycket ner och uppgångar för dem. Vilket var otroligt intressant att läsa om. Att Spadertvå gick ifrån en tjej som var otroligt stängd och inte tyckte känslor var okej och allt som Enklaven sa var sanningen, till en tjej som började slappna av och inte döma något/någon för fort. Det är något jag verkligen tror att författaren ville förmedla lite i boken. Att man ska inte kanske lita på alla men man ska absolut inte döma någon för grejer man har hört utan att veta sanningen och att känslor är okej att ibland behövs känslor. Men jag tycker verkligen att Spadertvå växte i boken, hon gick ifrån ett småglin till en kvinna, man kände i början att det fanns en ålders skillnad mellan henne och Tålig men sedan ju mer hon lärde sig så växte hon. Otroligt bra gjort Ann!
Sedan så tycker jag verkligen om att författaren har inte bara gett ut all information om Tålig att det finns en mystik över honom, att man inte helt vet vem han är. Det gör att jag inte kan vänta tills nästa kommer ut på svenska för att jag vill bara lära känna honom mer nu!
Men det är inte bara karaktärerna som är bra men också miljö beskrivningen är bra, det är väldigt intressant hur hon förklarar New York som ruiner och tunnelbanan också. Med tanke på att min mamma kommer ifrån New York och för att min mormor bor där så har jag varit där väldigt många gånger så för mig som har New York som ett andra hem så var det verkligen imponerande!
Om ni inte visste det så tävlar jag just nu ut ett ex av just denna bok, vill ni vara med i tävlingen så klickar ni helt enkelt här!
